Under semestern i Värmland tvingade Sara ut mig för att träna. Det var helt okej att springa men när det kom till att styrketräna blev allting plötsligt vidrigt.

Hon sa att lika märkligt som det var att jag inte klarade av den enklaste lilla styrkeövningen, var det oförskämt hur bra kondition jag har för löpning, jag som aldrig tränar.

Sedan dess har jag varit ute på två rundor till och det går bara bättre och bättre. Problemet är bara att jag inte kan få mig att ta ut mig när ingen skriker åt mig att ta i. Det bor en latmask i mig som inte gillar att bli trött. Men nu fasen ska han betvingas! Den fegisen ska inte få mer utrymme och han ska inte få ta mer av min kropp i besittning!

Det bästa argumentet Sara har kommit med, och det som jag faktiskt inte kan säga något emot, är något så enkelt som “jag vill att du ska räcka länge”. Och där har ni det. Nu återstår bara att hitta ett permanent slöfocksvaccin som funkar i vintriga Nya Zeeland.

OBS! Bilden föreställer mig EFTER träning och då får man slöa.

livslängd · löpning · träning