På grund av att jag läst hans blogg har jag lärt mig en del om vad som får honom att ticka. Och det är därför jag har reagerat när jag har sett det Nya Zeeländska bryggeriet Tuis fleråriga reklamkampanj som ständigt rullar på här nere. Detta företag har som affärsidé att brygga en menlös och vattnig lager som är tänkt att drickas för att bli full. Målgruppen är studenter och andra som har en livsstil som så mycket som möjligt kan liknas vid a-lagare eller rednecks. Här i Dunedin är detta en särdeles god affärsidé då den lokala studenttraditionen, scarfiekulturen, bjuder att man ska sitta och dricka öl på sunkiga soffor utanför sina hus och dricka öl på förmiddagen.

Varför får detta då mig att tänka på Philip? Är det hans alkoholromantik eller hans sunkiga soffa måntro? Nej, det handlar om marknadsföringen.

Tui har byggt hela sin marknadsföring utifrån den genusmässigt tveksamma linjen att killar är slackers och svin som dricker öl, raggar på och ljuger inför jobbiga men hotta brudar. Men det är inte det som är poängen. poängen är att nästa hela deras varumärke bygger på god copy.

Tui har investerat i permanenta billboards som i de flesta fallen är målade tavlor. Alla dessa tavlor har samma format. En fräck mening som byts ut löpande och en standardfras som följs av loggan. Formatet är såhär:

Oavsett vad man tycker om hela Tuis budskap är jag imponerad över hur de har lyckats ta en idé och förvandla den till ett helt koncept och något som har fungerat i flera år. De ger till och med ut böcker med sina samlade billboards.

Vår vän Philip skulle kunna spotta ur sig tio av den här slags one-liners på en kafferast. Nu vill jag höra några. Jag uppmanar härmed nämnde copywriter att öva sin engelska och leverera några egna enligt det givna formatet.

Det var allt för mig idag.

Adjö.

1. Koppla ihop mina inlägg där så de direktpubliceras här?
2. Be Linus skapa ett inlägg som säger något i stilen “Jag har skrivet ett inlägg på resebloggen. Läs mer här“?
3. Skita i det?