Igår gick jag runt på stan och delade ut minst tjugo CV:n och hörde mig för i alla caféer, restauranger och barer jag hittade. Till slut fick jag napp.

När jag kom in på Etrusco, en italiensk restaurang i Savoyhuset på Moray Place, blev jag mottagen på ett helt annat sätt än på de andra ställena jag besökte. Här bad de mig komma in och prata, de ställde frågor om vad jag kunde och hur länge jag tänkte stanna på Nya Zeeland och så vidare.

Det visade sig att deras hovmästare, en av dem jag pratade med, ska sluta om en vecka och att jag kan ha haft en förbaskad tur i min tajming.

De fråga om jag kunde komma in direkt samma kväll. Lite lätt överrumplad berättade jag att jag skulle på bio, men kunde komma in direkt efter. Direkt jag sagt det kände jag att det kanske var lite oseriöst av mig att inte släppa allt för ett jobb men hade jag väl sagt det så fick jag väl hålla mig till det.

Nå, efter bion inställde jag mig, fick en uniform och blev utslängd på golvet att lära den hårda vägen. Det verkar dock som att jag gjorde tillräckligt gott ifrån mig för jag ska komma tillbaka ikväll och på måndag.

Fortsättning följer …

/Jonas

dunedin · etrusco · jobb · servitör

Jag är inte, som rubriken antyder, redo att börja spotta ur mig affärsidéer. Men jag vill dela med mig av en erfarenhet jag drog idag.

Ingenstans på jorden har jag stött på trevligare servicepersonal. I varje servicesituation lyckas nya zeeländarna att få kunden att känna sig sedd, uppskattad och välkommen. Oavsett om man står vid kassan på McDonalds, på snabbköpet eller på banken möts man av en genuint intresserad och vänlig person som gärna ställer frågor och vill försöka förstå.

Jag har studerat service på akademisk nivå och jag har läst hyllmeter med litteratur inom ämnet. Således är det min rätt att få uttala mig som om jag, och bara jag, kan det här. Man talar om service som en “competitive edge”. Därför säger jag: Dags att börja exportera service. Jag ska sätta en container kiwis (nya zeeländare) på en båt och skeppa över dem till Europa. Där ska jag sen hyra ut dem som ett alternativ till dyra konsulter som gör undersökningar, skriver rapporter och skickar personalen på konferensresor med yxkastning och powerpoint.

Min styrka av trevliga, säljande och goa servicemedarbetare från undersidan av världen kommer att göra ett bättre jobb än alla otrevliga gittor på ica, överlägsna stereoförsäljare på Siba och världsfrånvänt usla tv-krängare på Audio Video (i Helsingborg, egen erfarenhet). Din Sko är först ut eftersom man redan har erfarenhet av deras produkter här nere:

Nu ska jag bara ta reda på containerfraktkostnaden och sen ge mig ut och fånga dem i deras naturliga habitat. Jag återkommer!

No tags

Dunedins bästa bar än så länge. Nu ska vi se om de kan blanda min Old Fashioned lika bra som de gjorde mango- och fläderdrinkarna!

No tags

Idag har jag anmält mig hos två rekryteringsfirmor och lämnat mitt CV på tre andra ställen. Nu börjar jakten på ett jobb att intensifieras.

På rekryteringsfirma 1, Select, var det fem sidor med rutor och listor att fylla i och de tog en bild på mig. Dessutom bokade de in mig för “clerical assessment” nästa onsdag för att kolla mina office skills. Johanna som redan gjort sitt test beskrev hur det funkar och jag är inte särskilt orolig. De kommer att sätta mig framför en Word- och Excelvariant där man bara får klicka precis rätt för att få bra poäng. Dessutom ska man mata in adresser och siffror på tid. Det ska bli spännande.

På rekryteringsfimra två fyllde jag i en sida, lämnade mitt CV och fick prata med en handläggare. Hon frågade lite vad jag sökte, vad jag kunde och hur mycket jag kunde tänka mig att jobba. Sen, när alla de bitarna var klara så sa hon i stort sett “Ja, jag är rädd att vi inte har några jobb. Alls. Tyvärr.”

Men skam den som ger sig!

Nu ska jag öva fingersättning så att jag kan stila med mina sektreterarskills.

No tags

Jag vet att jag tjatar, men det är fantastiskt skönt att återigen vara uppkopplad, åtminstone delvis. Jag har nu lyckats övertyga min telefon till att acceptera utländska SIM-kort och jag har införskaffat ett lokalt dito. Därför kommer jag nu att kunna komma åt såväl blogg som el-post och för de där snabba vi-kikar-på-nätet-när-de-stänger och titta-vad-jag-åt-till-frukost-tweeten man blivit så van vid.

Så så glad jag har blivit:

(Om någon undrar varför jag har på mig samma tröja på varje bild är det för att det är så kallt i det här landet att alla lager-på-lager varianter jag har bygger på att den varmaste tröjan är på. Och för att jag är för snål för en varm jacka.)

No tags

Jag har ett seriöst internet deficiency här nere. Detta är andra dagen på ett internetcafé, och dagens är sunkigare än någonsin. Kallt är det också.

Men jag har nu laddat ned scribefire så att jag ska kunna blogga offline.

Just nu skriver mina flatmates på utomsocknes.se om livet här i Dunedin. Kika där så länge.

No tags

No tags

Nu har vi packat vårt bohag och lämnat över nyckeln till våra andrahandshyrande indier. Folk frågar mig om resfeber. Bah! Vad ska det vara bra för?

Nu kör vi!

packa · resa

Ok, Sverige torskade till slut på straffar. Nu ska vi få se vilka som ska spöa upp engelsmännen i finalen.

No tags

Idag har jag sprungit för fjärde gången den här veckan. Idag för första gången i mina sprillans nya pjux från Löplabbet. I sann Blondinbellastil visar jag här nedan upp mitt senaste inköp.

Nästa mål får nog bli att utgå från milen och börja pressa tider för just nu tränar jag utan vare sig mål, struktur eller uppföljning. Men det kanske också är därför som jag lyckats komma iväg så mycket. Det har ännu inte blivit ett jobb.

Jag hoppas bara att det här kommer att fortsätta kännas bra. Det känns som en hyggligt viktig sak, det här med att hålla länge.

Nu? U21 EM på Olympia!

modeblogg · skor · träning