Det har dykt upp en nya egosajt på Internet, den här gången för Staden jag lämnar för ett halvår. Jag talar om Helsingborgaren.se skapad av en bekant från mina kretsar, Julius.

helsingborg · helsingborgaren.se

Som italofil är jag mycket selektiv vad gäller ämnet pizza. Och det beror inte enbart på det faktum att jag medförfattare en uppsats på B-nivå om just napoletansk pizza och italiensk matkultur.

Nu har jag sett ljuset. Åtminstone när det handlar om stenugnsbakad pizza i Sverige. Det föll sig så att jag och Sara behövde slå ihjäl en timme i Kalmar och vi var hungriga. Vi var beredda på att äta nästan var som helst när vi gick förbi Ernestos, bara ett stenkast från tågstationen.

Det var en ögonblicklig ingivelse som fick oss att gå in. Och jag kan lova er mina vänner; det var ett gott beslut. Det är nämligen så att Ernestos är ett av de ställen som tar sin pizza på allvar. Jag vågade beställa det som endast funkar på en riktigt bra pizzarestaurang: En Margherita.

Margheritan är den enklaste av pizzor och därför en av de känsligaste för dels hantverket men inte minst råvarornas kvalitet. Det som på en “svensk pizza” är en pajdeg utan ingredienser, är med rätt handlag en fanstastisk upplevelse av välbalanserad tomatsås, fin smält mozzarella, färsk basilika och en stor nypa kärlek.

Det jag lärt mig på den här resan är att Kalmar inte bara är en fästpunkt för Ölandsbron utan också hemvist för en av de absolut bästa pizzaupplevelserna i Sverige. Amen!

Uppdaterat: Deras hemsida.

kalmar · margherita · pizza

Ja, jag vet att jag lovat att skriva om min framtid men här på Åsundaön på fadrens lantställe går det inta annat än slappna av.

Dessa dagar består av långa frukostar, läsande, ätande, vidriga träningspass dirigerade av min onda flickvän och det här på bilden.

semester

Systers bröllopsfest avklarad. Nu är bilen fullpackad med mat inför fyra dagar på en ö i Vänern. Ikväll får jag för första gången på många år äta renskav. Just nu är det inte synd om mig alls.

No tags