Idag har jag träffat Chris och hans tre studenter på University of Otago School of Physiotherapy för att kolla mina knän. Efter en frågestund om min medicinska och idrottsliga karriär fick jag klä i mig ett par av deras alldeles för små shorts och lägga mig på en brits. Sen började de slita och dra, knåda och peta för att få någon slags reaktion från mitt håll.

Förutom övningarna på britsen fick jag gå, stå och knäböja framför Chris och hans studenter samtidigt som de kommenterade vad de såg. Efter det bar det iväg till idrottshallen där jag fick jogga, sprinta och även göra Idioten, ni vet den där outhärdliga övningen när man springer fram och tillbaka mellan olika punkter.

Det var en på det hela taget en ganska märklig men spännande upplevelse. Det var märkligt att fyra personer hela tiden pratar om mig, om vad de ser och vad jag har för form på kroppsdelarna. Spännande att få en sådan uppmärksamhet för just mig och mitt problem. På det här sättet upplevde jag att de verkligen var intresserade av att laga mig.

Återigen har jag fått känna av den Nya Zeeländska välkomnande attityden. Och de tyckte absolut att jag skulle försöka få ekonomiskt stöd för min skada eftersom den uppstått på Nya Zeeland och som sådan så täcks den av deras försäkringskassa, ACC. Inte för att de behövde bry sig, men för att de helt enkelt gör det.

Nu ska jag testa att modifiera mitt löpsteg, göra lite övningar och återkomma på fredag. Jag ska banne mig fixa det här så jag kan springa det där förbannade maratonloppet.
/Jonas

knän · löpning · Otago University · träning