Jag läser vissa bloggar regelbundet. Fler av dem är relaterade till teknik och sociala medier. Vissa är personliga bloggar som handlar om privatpersonen bakom texten. Andra läser jag för att de är knasigt roliga och bra skrivna. Det finns en av dem som passar in i alla de ovannämnda kategorierna; Philip Wildenstams blogg. Nå, han skriver kanske inte sådan teknik jag vanligen läser om, men han har behändiga guider i bananätningsteknik och hur man kliar sig i örat. Men förutom detta är han en insiktsfull internetmedborgare som bemästrar sociala medier, frustrerad copywriter som gärna agerar svensklärare när folk inte kan hantera sin punktering. Och han är förbannat rolig att läsa.

På grund av att jag läst hans blogg har jag lärt mig en del om vad som får honom att ticka. Och det är därför jag har reagerat när jag har sett det Nya Zeeländska bryggeriet Tuis fleråriga reklamkampanj som ständigt rullar på här nere. Detta företag har som affärsidé att brygga en menlös och vattnig lager som är tänkt att drickas för att bli full. Målgruppen är studenter och andra som har en livsstil som så mycket som möjligt kan liknas vid a-lagare eller rednecks. Här i Dunedin är detta en särdeles god affärsidé då den lokala studenttraditionen, scarfiekulturen, bjuder att man ska sitta och dricka öl på sunkiga soffor utanför sina hus och dricka öl på förmiddagen.

Varför får detta då mig att tänka på Philip? Är det hans alkoholromantik eller hans sunkiga soffa måntro? Nej, det handlar om marknadsföringen.

Tui har byggt hela sin marknadsföring utifrån den genusmässigt tveksamma linjen att killar är slackers och svin som dricker öl, raggar på och ljuger inför jobbiga men hotta brudar. Men det är inte det som är poängen. poängen är att nästa hela deras varumärke bygger på god copy.

Tui har investerat i permanenta billboards som i de flesta fallen är målade tavlor. Alla dessa tavlor har samma format. En fräck mening som byts ut löpande och en standardfras som följs av loggan. Formatet är såhär:

Oavsett vad man tycker om hela Tuis budskap är jag imponerad över hur de har lyckats ta en idé och förvandla den till ett helt koncept och något som har fungerat i flera år. De ger till och med ut böcker med sina samlade billboards.

Vår vän Philip skulle kunna spotta ur sig tio av den här slags one-liners på en kafferast. Nu vill jag höra några. Jag uppmanar härmed nämnde copywriter att öva sin engelska och leverera några egna enligt det givna formatet.

Det var allt för mig idag.

Adjö.

bloggar · copywriter · reklam

Det har visat sig vara svårt med att hitta jobb här nere i Dunedin. Oavsett om det beror på det ekonomiska klimatet, att jag kommer att vara här för kort tid eller att jag har en ful frisyr så återstår faktum. Man måste jobba, både för sin själsliga ro och för sin plånbok. Jag inser att det här är en ny upplevelse för mig och det gäller att handskas på rätt sätt med den.

Jag har aldrig tidigare i mitt liv känt mig arbetslös. När jag sökte jobb i såväl England som i Italien gick det fort efter några rundor på stan. I Sverige har jag gått från jobb till jobb, till studier och till jobb utan att våndas. Nu börjar det så sakteliga krypa i mig av att jag inte får jobba. Semestern är slut. Nu ska det ske!

I morgon ska jag bege mig runt till alla barer och pubar med mitt CV. Jag har hittills undvikit dem i förhoppningen att hitta något jag inte gjort tidigare och som (fåfäng anledning, jag vet) inte innebär att man jobbar till sent på natten.

Dessutom ska jag ringa och stressa alla som sagt att de kanske ska återkomma. Jag ska minsann visa dem att de åtminstone får förklara sig innan de nobbar mig. Nu är det allvar!

Jag återkommer.

No tags

Som jag skrivit tidigare är jag alltså jobbsökande här nere på Nya Zeeland. När man pratar med rekryteringsfirmor säger de alla att det är dåliga tider. Och när man tittar på de jobb som utannonseras är det mest jobb som antingen kräver certifikat av olika slag, specialistkunskaper eller så handlar det om långsiktiga managementpositioner.

Men idag sprang jag på ett jobb som verkligen VERKLIGEN kändes bra. Det handlar om något så enkelt som IT Network Support Assistant men det som lockade mig så var fokuset på personlighet och kommunikationsförmåga. De skriver:

You will be involved with everything from start to finish, from small networking stations to multi networking to giving presentations to groups of people of how programmes operate. Full training will be provided to the person with the biggest personality. You must be able to work with people from all different walks of life ageing from youth to senior citizens and be a jovial happy person in general.

De skriver vidare att:

Communication and personality is the key to for this position. Ideally you will have some IT qualifications & knowledge or experience in networking systems together, however full training will be provided for the right person.

Dels tycker jag om att jobba med IT/teknologi/nörderier men det jag främst av allt vill syssla med är att vara länken mellan tekniken och användare. “Communication and personality is the key”. Så vill jag jobba.

Så jag skrev ett brev:

Hello

I am writing you in regards to the position of IT Network Support Assistant as advertised on your site. I believe I am the perfect candidate for this job and I am sure your client will be happy to try me out. I love helping people discover how computers can make their work more effective and being the link between the person and the technology. It is really all about communicating difficult things in an easy manner to make technology less scary. It is a wonderful thing to see, when a user “gets it” and starts to feel confident to explore for them selves.

I find I learn new software very easily and I have helped to set up networks before, although I am no hardware expert. I have experience with the Windows platform as well as OS X and I would be happy to learn to work with Linux, Unix or other platforms as well.

Please consider me for an interview and I will make the choice easy for you.

Best,

Jonas Lundstrom

Nå, vad säger ni? Vad kan jag göra mer? Vad hade ni gjort i min sits?

it · jobb · kommunikation

Idag har jag träffat Chris och hans tre studenter på University of Otago School of Physiotherapy för att kolla mina knän. Efter en frågestund om min medicinska och idrottsliga karriär fick jag klä i mig ett par av deras alldeles för små shorts och lägga mig på en brits. Sen började de slita och dra, knåda och peta för att få någon slags reaktion från mitt håll.

Förutom övningarna på britsen fick jag gå, stå och knäböja framför Chris och hans studenter samtidigt som de kommenterade vad de såg. Efter det bar det iväg till idrottshallen där jag fick jogga, sprinta och även göra Idioten, ni vet den där outhärdliga övningen när man springer fram och tillbaka mellan olika punkter.

Det var en på det hela taget en ganska märklig men spännande upplevelse. Det var märkligt att fyra personer hela tiden pratar om mig, om vad de ser och vad jag har för form på kroppsdelarna. Spännande att få en sådan uppmärksamhet för just mig och mitt problem. På det här sättet upplevde jag att de verkligen var intresserade av att laga mig.

Återigen har jag fått känna av den Nya Zeeländska välkomnande attityden. Och de tyckte absolut att jag skulle försöka få ekonomiskt stöd för min skada eftersom den uppstått på Nya Zeeland och som sådan så täcks den av deras försäkringskassa, ACC. Inte för att de behövde bry sig, men för att de helt enkelt gör det.

Nu ska jag testa att modifiera mitt löpsteg, göra lite övningar och återkomma på fredag. Jag ska banne mig fixa det här så jag kan springa det där förbannade maratonloppet.
/Jonas

knän · löpning · Otago University · träning

.. och det är dags att söka jobb. I och med detta uppkommer ett antal frågor:

1. Vad vill jag göra?
2. Får jag i så fall göra det jag vill?
3. Hur mycket är rimligt att jobba?

Angående den första frågan har jag haft lite olika funderingar. Jag har i flera år jobbat i butik och sålt telefoner och datorprylar. Jag har dessutom jobbat i bar på flera olika ställen i tre olika länder. Dessa jobb kan jag (förhoppningsvis) få om jag säljer in mig rätt. Jag har redan snackat jobb inne i en butik som motsvarar Expert som söker folk. Och jag tycker ju verkligen om konsumentelektronik. Så det är ju najs.

Men är det inte lite fegt? Jag har funderat på om jag inte ska ta ett än större kliv ur min comfort zone och söka ett jobb inom något jag inte alls kan. Och gör jag så öppnas ju en värld av läskiga möjligheter.

Samtidigt så får jag väl titta realistiskt på det också. Jag förmodar att de vill ha lite kött på benen vid rekryteringen av mäklare, snickare och kockar.

En tanke är ju att ta ett fabrikskneg förstås. Dunedin är ju ändå hem för Cabury’s enorma chokladfabrik. Det kanske vore något? En erfarenhet jag absolut inte har.

Angående den sista frågan; hur mycket jag borde sikta på att jobba. Där har jag några andra aspekter att ta i beaktan.  Det beror dels på hur mycket mina medresenärer kommer att jobba, hur Saras scheman läggs och om helgerna ska hållas fria. Det kommer ju onekligen kännas som en smula bortkastad tid om jag begraver mig i heltidsjobb med kvällar och helger när vi ändå är på andra sidan jordklotet och borde upptäcka omgivningarna.

Många frågor. Svaren kommer säkert.

Vad tycker ni?

No tags

Angående vår 38 timmar långa flygresa tvärs över jordklotet kan jag säga detta: ICE – du är min hjälte och livräddare! ICE står för Information, Communication, Entertainment och är Emirates enligt egen utsago prisbelönta inflight entertainment. Om det faktiskt har fått ett pris så är det i såfall väl förtjänt och jag instämmer i hyllningskören. Med ICE kan alla oberoende av varandra se på ett urval av hundratals långfilmer och moderna TV-serier, läsa nyheter, ringa och SMS:a, ringa mellan sätena, lyssna på radiokanaler och så vidare … I och med detta slipper man alltså helt att umgås med sina resekamrater. Och det är ju ändå det som är huvudsaken, eller hur?

No tags

Hej!

Nu har vi kommit fram till ett regnigt Dunedin och installerat oss i vart dockhus. Flygresan gick bra, manga timmar i luften men deras biosystem holl oss sysselsatta.

Huset var 13 grader nar vi kom fram men vi har listat ut varmepumpen och kupevarmarna sa nu haller vi stadiga 18 grader.

Nu ska vi ut och kopa tacken, kuddar och varma klader.

Mer uppdateringar kommer pa http://utomsocknes.se

Internet kommer forhoppningsvis pa onsdag till vart hus…

Manga kramar fran oss pa andra sidan jordklotet.

No tags

Vi återkommer snarats med lite innehåll…

No tags