Precis innan jag reste ner till Nya Zeeland, ja faktiskt kvällen innan avresa, bytte jag min stationära dator mot Macbook. Jag var inte helt och hållet säker på att jag fattade rätt beslut när jag lät min magkänsla styra mig i valet av dator. Ibland har jag en tendens att mållåsa väldigt hårt på något jag vill ha eller göra. Jag tvekade också eftersom det kanske inte var så klokt att spendera en massa pengar när jag skulle vara utan inkomst så länge. Men jag genomförde köpet och valde att bara se de positiva aspekterna.

Och jag har inte ångrat beslutet en enda gång. Det är en sån fantastisk känsla att ha en maskin som för varje installerad applikation, varje plugin till firefox och för varje sparat lösenord blir en förlängning av mig själv. Mer och mer lär sig datorn vad jag tycker om, hur jag vill arbeta och den sopar banan för mig när jag vill åstadkomma komplicerade saker. Den kanske största bedriften i det hela är hur jag kan stänga locket, och sen, timmar senare öppna upp det, och allt jag höll på med finns kvar på skärmen redo att användas. Utan några som helst tecken på morgontrötthet eller sura miner kopplar den upp sig på nätet innan jag hinner komma på vad det var jag skulle göra.

Det är nu ungefär två år sen jag gick över till Mac och jag har aldrig fått för mig att gå tillbaka till windowsdatorer. Alla de möjliga hinder som må ha funnits förr i form av inkompatibla program och dokument är sedan länge borta. Den enda faktorn, priset, tar jag utan att tveka. Om datorn är ens huvudsakliga verktyg och medel tror jag inte på att snåla. Det duger åtminstone inte för mig som har oerhört höga förväntningar på hur program bör fungera, se ut och kännas.

Men det hela hade inte varit komplett utan den sista detaljen. Min iPhone. Den är utan tvekan det bästa köp jag gjort, och mina två elektroniska vänner tycker så mycket om varandra att det är sött. De inte bara pratar med varandra direkt, utan de skickar små meddelanden till varandra över Internet. Så snart jag berättat något för Macen, jag då skvallrar den till telefonen. Vi har inga hemligheter för varandra.

Det här är en kärleksförklaring till mitt digitala liv, eller snarare till verktygen som gör det möjligt.

Jag får vara såhär nördig för det är min egen blogg.

/Jonas

Detta inlägg är skrivet på en Macbook.

No tags

Som jag skrivit tidigare är jag alltså jobbsökande här nere på Nya Zeeland. När man pratar med rekryteringsfirmor säger de alla att det är dåliga tider. Och när man tittar på de jobb som utannonseras är det mest jobb som antingen kräver certifikat av olika slag, specialistkunskaper eller så handlar det om långsiktiga managementpositioner.

Men idag sprang jag på ett jobb som verkligen VERKLIGEN kändes bra. Det handlar om något så enkelt som IT Network Support Assistant men det som lockade mig så var fokuset på personlighet och kommunikationsförmåga. De skriver:

You will be involved with everything from start to finish, from small networking stations to multi networking to giving presentations to groups of people of how programmes operate. Full training will be provided to the person with the biggest personality. You must be able to work with people from all different walks of life ageing from youth to senior citizens and be a jovial happy person in general.

De skriver vidare att:

Communication and personality is the key to for this position. Ideally you will have some IT qualifications & knowledge or experience in networking systems together, however full training will be provided for the right person.

Dels tycker jag om att jobba med IT/teknologi/nörderier men det jag främst av allt vill syssla med är att vara länken mellan tekniken och användare. “Communication and personality is the key”. Så vill jag jobba.

Så jag skrev ett brev:

Hello

I am writing you in regards to the position of IT Network Support Assistant as advertised on your site. I believe I am the perfect candidate for this job and I am sure your client will be happy to try me out. I love helping people discover how computers can make their work more effective and being the link between the person and the technology. It is really all about communicating difficult things in an easy manner to make technology less scary. It is a wonderful thing to see, when a user “gets it” and starts to feel confident to explore for them selves.

I find I learn new software very easily and I have helped to set up networks before, although I am no hardware expert. I have experience with the Windows platform as well as OS X and I would be happy to learn to work with Linux, Unix or other platforms as well.

Please consider me for an interview and I will make the choice easy for you.

Best,

Jonas Lundstrom

Nå, vad säger ni? Vad kan jag göra mer? Vad hade ni gjort i min sits?

it · jobb · kommunikation

Jag har en fråga till alla som bryr sig: Jag skriver ju på både http://utomsocknes.se och på den här bloggen. Borde jag:

1. Koppla ihop mina inlägg där så de direktpubliceras här?
2. Be Linus skapa ett inlägg som säger något i stilen “Jag har skrivet ett inlägg på resebloggen. Läs mer här“?
3. Skita i det?

bloggar · kod

Det har dykt upp en nya egosajt på Internet, den här gången för Staden jag lämnar för ett halvår. Jag talar om Helsingborgaren.se skapad av en bekant från mina kretsar, Julius.

helsingborg · helsingborgaren.se

Sånt här blir jag glad av:

http://www.yellowcollection.com/

Det är en kampanj från Ambadoo för att uppmärksamma människor på att det är förlegat med tryckta telefonkataloger och att de borde vända sig till någon (Ambadoo) för att få en automatiskt uppdaterande adressbok. Lysande!

ambadoo · webbkampanjer · yellowconnect

Hej vänner

Jag började komponera ett email till min webbnissar Linus och Anders om den här bloggen, men det slog mig att det lika bra går att säga det inför öppna dörrar.

Jag är mycket glad över att bloggen är uppe nu. Men jag känner en smula osäkerhet och jag undrar hur ni ser på saken: Misshandlar jag bloggens tema när jag nu verkar använda den som en simpel semesterblogg? Är budskapet på förstasidan och i flashfilmen motstridigt det jag faktiskt skriver om i bloggen?

Frågan går såklart ut till alla som har en åsikt, det vill säga till dig också.

No tags

Ja, rubriken låter läsaren kanske tro att det är jag, Jonas, som kan lära er något om hur man bloggar. Nej, jag är blott en vilsen nybörjare som famlar mig fram. Istället lämnar jag över ordet till Philip Wildenstam, kreativ copywriter med hund och författarambitioner i Karlstad.

Jag ställde honom en fråga på hans blogg och han svarade med ett stort och välformulerat inlägg. Läs
Det kom en fråga (eller: Lilla bloggskolan, del 1)

Man kan även följa Philip på twitter här.

blogga · wildenstam

Nu har jag precis rott över Martin, min gamla vän från förr, till fastlandet. Det blev en kväll med gitarrspel och stämsång, men också, när Sara hade gått och lagt sig, ohöljt datanörderisnack. Jag som inte kan koda en rad njuter förvånansvärt mycket att få grotta ned mig i programmeringsspråk, standarder inom öppen mjukvara och skillnader mellan linuxdistributioner.

Martin är killen jag skulle ringa om jag hade en fråga om Linux eller om hur man bygger en skidlift i Lego eller bara för att få någon att sjunga andrastämman i Wednesday morning 3 am med. Mångsidig kille.

gitarr · linux · nordigheter