Precis innan jag reste ner till Nya Zeeland, ja faktiskt kvällen innan avresa, bytte jag min stationära dator mot Macbook. Jag var inte helt och hållet säker på att jag fattade rätt beslut när jag lät min magkänsla styra mig i valet av dator. Ibland har jag en tendens att mållåsa väldigt hårt på något jag vill ha eller göra. Jag tvekade också eftersom det kanske inte var så klokt att spendera en massa pengar när jag skulle vara utan inkomst så länge. Men jag genomförde köpet och valde att bara se de positiva aspekterna.

Och jag har inte ångrat beslutet en enda gång. Det är en sån fantastisk känsla att ha en maskin som för varje installerad applikation, varje plugin till firefox och för varje sparat lösenord blir en förlängning av mig själv. Mer och mer lär sig datorn vad jag tycker om, hur jag vill arbeta och den sopar banan för mig när jag vill åstadkomma komplicerade saker. Den kanske största bedriften i det hela är hur jag kan stänga locket, och sen, timmar senare öppna upp det, och allt jag höll på med finns kvar på skärmen redo att användas. Utan några som helst tecken på morgontrötthet eller sura miner kopplar den upp sig på nätet innan jag hinner komma på vad det var jag skulle göra.

Det är nu ungefär två år sen jag gick över till Mac och jag har aldrig fått för mig att gå tillbaka till windowsdatorer. Alla de möjliga hinder som må ha funnits förr i form av inkompatibla program och dokument är sedan länge borta. Den enda faktorn, priset, tar jag utan att tveka. Om datorn är ens huvudsakliga verktyg och medel tror jag inte på att snåla. Det duger åtminstone inte för mig som har oerhört höga förväntningar på hur program bör fungera, se ut och kännas.

Men det hela hade inte varit komplett utan den sista detaljen. Min iPhone. Den är utan tvekan det bästa köp jag gjort, och mina två elektroniska vänner tycker så mycket om varandra att det är sött. De inte bara pratar med varandra direkt, utan de skickar små meddelanden till varandra över Internet. Så snart jag berättat något för Macen, jag då skvallrar den till telefonen. Vi har inga hemligheter för varandra.

Det här är en kärleksförklaring till mitt digitala liv, eller snarare till verktygen som gör det möjligt.

Jag får vara såhär nördig för det är min egen blogg.

/Jonas

Detta inlägg är skrivet på en Macbook.

No tags

Det är är mitt Open-Source brev jag ämnar skicka till en spännande arbetsgivare. Eller ämnar och ämnar. Jag skickar det helt enkelt nu. Eftersom vår konversation hittills har skett på Twitter så kan det lika gärna fortsätta såhär öppet. Jag måste inte vara entreprenören bara för att jag beundrar entreprenörer. För mig är det spännande nog att få vara med där det händer. Och det händer mycket just nu.

Hej Petter

Det är en spännande tid vi lever i. Jag läser om hur fler och fler lyfter upp kontakthanteringen in i molnet och hur rätt du har tänkt. Jag såg hur du länkade till CallSpark och du har alldeles säkert läst om OrganIP också. Men jag antar förutsätter att detta bara stärker tilltron till Ambadoo och dess potential. Det bör den göra.

Just nu är jag ju som du vet på Nya Zeeland. Här jobbar jag på en restaurang på kvällarna och ägnar resten av tiden åt att fundera. Fundera över var det är jag hör hemma och vad jag är intresserad av och vad jag kan. När jag jobbade på SHIP upptäckte jag många nya saker om mig själv och jag lärde mig vad som fungerar och inte fungerar för mig. Jag märkte att jag lever upp när jag får möjligheten att interagera med spännande människor och hur jag sjunker ned i ett mörkt hål när rutiner tar över min tillvaro. Hur jag kan ösa energi och engagemang över inspirerande uppgifter men känna mig frustrerad över att inte ha någon att bolla det svåra med. Jag vet att jag jobbar som bäst i team med många olika färdigheter. Jag trivs bäst med gemensamma planer, eget arbete och sedan direkt och konkret återkoppling så att alla vet vad helheten är.

Det var under min tid på SHIP som jag upptäckte sociala medier, molnet och hur mobil kommunikation som går på tvären över plattformar kan skapa fantastiska möjligheter. Nuförtiden förutsätter jag att jag kan nå en människa eller ett företag genom såväl Twitter som Facebook, Skype, GTalk eller SMS och blir förvånad över att bara hitta ett nummer till en växel. Jag kastar mig över ny teknologi och läser om saker jag aldrig kommer att röra men är lika intresserad ändå. När jag sålde mobiltelefoner gjorde jag det till en grej att använda varenda liten finess de hade petat in, bara för att den fanns. Jag kan ägna timmar åt att fundera över precis hur jag tycker att saker ska bör fungera och ger mig sällan förrän jag har skapat ett flöde för det jag tycker är den mest rationella lösningen. Ibland är jag mer än lovligt nördig.

Så jag har kommit fram till dessa saker:

1. Jag vill jobba med människor. Detta gäller såväl på arbetesplatsen, med kollegor att göra saker gemensamt med, men även med människor utanför den interna bubblan. Det är en ynnest att få inspireras av spännande människor.
2. Jag vill jobba med teknik. Det är bara fånigt att tro att mitt intresse för teknik endast ska vara ett sidointresse. Om nu jag går igång på spännande tekniker och prylar borde jag ju sträva efter att få hålla på med det hela tiden. Annars är det ju slöseri med engagemang.
3. Jag vill jobba med något som leder framåt. Och då syftar jag inte på karriär eller pengar utan på själva utvecklingen. Jag vill vara med om att se något växa och inte bara hålla något vid liv, vilket det ibland har känts som i mina tidigare uppdrag.
4. Jag vill ha roligt på jobbet. För att se hur det går till, se punkterna 1, 2 och 3.

Behöver du min hjälp så ska jag göra allt vad jag kan. Mina främsta färdigheter är att prata med folk och att kommunicera teknik på ett sätt så att vanliga människor förstår. Ställ mig på en scen så kommer min fulla potential fram Jag är en passionerad användare och full av åsikter när det kommer användarvänlighet och intuitiva gränssnitt även om jag saknar egentlig formell kunskap på området. Jag vill vara där mötet Människa-Maskin-Människa händer. Jag tror att Ambadoo är rätt för mig.

Så frågan är: Vad kan jag göra för dig?

ambadoo · jobb

naturchips checked in @ University Of Otago

No tags

Så var det gjort. Halvmaran är sprungen och jag lever fortfarande. Inte nog med det, jag jobbar ikväll också. Så då kan det inte ha varit så farligt. Nästa utmaning är att komma igång med hundredpushups.com igen. Den har blivit lite försummad.

No tags

Dragshow @ Meridian mall. Såklart. :)

No tags

Lagom till loppet har jag hittat en alldeles enastående applikation till iPhone som följer löpturen med hjälp av GPS. Det som är så enastående är framförallt hur man kan anlysera sin löptur i efterhand. Den loggar höjddata, hastigheter, visar pauser, visar sträckan på karta och sparar allt på ett prydligt sett på internet direkt när man är klar. Fantastiskt. Och allt detta i gratisversionen. Jag kommer nog att köpa Pro-varianten för att visa min uppskattning.

löpning · moro marathon · runkeeper · träning

Ibland är det bra roligt att dela boende med andra.

No tags