Det har visat sig vara svårt med att hitta jobb här nere i Dunedin. Oavsett om det beror på det ekonomiska klimatet, att jag kommer att vara här för kort tid eller att jag har en ful frisyr så återstår faktum. Man måste jobba, både för sin själsliga ro och för sin plånbok. Jag inser att det här är en ny upplevelse för mig och det gäller att handskas på rätt sätt med den.
Jag har aldrig tidigare i mitt liv känt mig arbetslös. När jag sökte jobb i såväl England som i Italien gick det fort efter några rundor på stan. I Sverige har jag gått från jobb till jobb, till studier och till jobb utan att våndas. Nu börjar det så sakteliga krypa i mig av att jag inte får jobba. Semestern är slut. Nu ska det ske!
I morgon ska jag bege mig runt till alla barer och pubar med mitt CV. Jag har hittills undvikit dem i förhoppningen att hitta något jag inte gjort tidigare och som (fåfäng anledning, jag vet) inte innebär att man jobbar till sent på natten.
Dessutom ska jag ringa och stressa alla som sagt att de kanske ska återkomma. Jag ska minsann visa dem att de åtminstone får förklara sig innan de nobbar mig. Nu är det allvar!
Jag återkommer.
No tags
