No tags

Jag fick ett mail från tompen:

Tjena!

affärsidé · bungey jump · Idéer · nya zeeland

Dagens affärsidé kommer inte från mig utan från min kära Sara. Den är sprungen ur den verklighet vi lever i här nere och är inte särskilt applicerbar på Sverige. Men en god idé är en god idé och bör lyftas fram oavsett.

Här nere på Sydön av Nya Zeeland är det just nu vinter. Det är kallt, eller åtminstone tycker vi nordbor det och det skulle ni som läser också göra. Men av en outgrundlig anledning finns det en generell inställning till det här med kyla och ytterkläder som har förbryllat oss utlänningar. Och då tänker jag inte främst på att man ser nya zeelänningar går runt i flip-flops och shorts på dagarna.

I Dunedin har inga barer eller klubbar garderober. Det finns inte ens något utrymme för folk att hänga sina jackor inne i lokalen. Men det har utvecklats på så sätt att detta inte är ett problem för barerna. Folk har istället anpassat sig på så sätt att man inte har ytterkläder alls när man ska ut på stan. Ni vet hur man ser folk som röker utanför uteställen i Sverige. Nå, här går folk runt så mellan ställena. Galet.

Så, Sara kom på en idé:

Ställ en sån där kioskliknande lastbil mitt i centrum närmast de flesta barerna och sälj tjänsten Coat Guard. Antingen så kommer man direkt till lastbilen och lämnar in sin jacka eller så väljer man den bekvämaste lösningen vilket innebär att man köar till klubben och lämnar över sin jacka till en tydligt klädd Coat Guard Pilot (cheesy?) som tar emot dina ytterkläder.

Det finns tre viktiga saker att ha koll på. Tjänste måste upplevas vara;

1. Säker. Ska du lämna bort dina prylar till en främling ska du kunna lita på att du får dem tillbaka.
2. Smidig. Du måste slippa vänta i kylan på att få din jacka när du väl vill ha den.
3. Tillräckligt billig. Det måste kännas värt slantarna för att få det lite bekvämare.

Säkerheten lämnar vi åt sidan än så länge. Det handlar till lika delar om rätt rekrytering som om marknadsföring och inte om några särskilda valv och låsanordningar. Vi lämnar prisfrågan till lite senare eftersom idén inte baseras på någon som helst marknadsundersökning. vi utgår just nu från att folk skulle kunna tänka sig att betala en liten peng för tjänsten.

Men för att tjänsten alls ska ha ett värde måste den funka bra i logistiken. Jag tänker mig ett system baserat på SMS. När du lämnar in din jacka får du en bricka, precis som i Sverige, men du kan även anmäla ditt mobilnummer. Direkt får du ett SMS från Coat Guard som bekräftar din inlämning. När du sen är redo att lämna klubben räcker det med att du svarar på SMS:et, med ett blankt meddelande för att din jacka ska göras redo. Jag är inte säker på den sista biten men det låter onekligen lockande att kunna snabba på utcheckningen.

Sen borde man såklart erbjuda drösvis med tilläggstjänster och samarbeta med barerna som rimligtvis borde stödja vår tjänst. Ett exempel skulle kunna vara en terminal innaför dörren på klubben där kunden knappar in sin kod, vilket sänder ett meddelande till jackcentralen om att en jacka hämtas ut vid utgången till just den klubben.

Förmodligen faller detta på att folk inte är beredda att betala vad det kostar, men idén är likväl god.

Vad tycker ni?

/Jonas

affärsidéer · dunedin · garderob · Idéer · jackor · nattklubb · nya zeeland

Igår gick jag runt på stan och delade ut minst tjugo CV:n och hörde mig för i alla caféer, restauranger och barer jag hittade. Till slut fick jag napp.

När jag kom in på Etrusco, en italiensk restaurang i Savoyhuset på Moray Place, blev jag mottagen på ett helt annat sätt än på de andra ställena jag besökte. Här bad de mig komma in och prata, de ställde frågor om vad jag kunde och hur länge jag tänkte stanna på Nya Zeeland och så vidare.

Det visade sig att deras hovmästare, en av dem jag pratade med, ska sluta om en vecka och att jag kan ha haft en förbaskad tur i min tajming.

De fråga om jag kunde komma in direkt samma kväll. Lite lätt överrumplad berättade jag att jag skulle på bio, men kunde komma in direkt efter. Direkt jag sagt det kände jag att det kanske var lite oseriöst av mig att inte släppa allt för ett jobb men hade jag väl sagt det så fick jag väl hålla mig till det.

Nå, efter bion inställde jag mig, fick en uniform och blev utslängd på golvet att lära den hårda vägen. Det verkar dock som att jag gjorde tillräckligt gott ifrån mig för jag ska komma tillbaka ikväll och på måndag.

Fortsättning följer …

/Jonas

dunedin · etrusco · jobb · servitör

Det har visat sig vara svårt med att hitta jobb här nere i Dunedin. Oavsett om det beror på det ekonomiska klimatet, att jag kommer att vara här för kort tid eller att jag har en ful frisyr så återstår faktum. Man måste jobba, både för sin själsliga ro och för sin plånbok. Jag inser att det här är en ny upplevelse för mig och det gäller att handskas på rätt sätt med den.

Jag har aldrig tidigare i mitt liv känt mig arbetslös. När jag sökte jobb i såväl England som i Italien gick det fort efter några rundor på stan. I Sverige har jag gått från jobb till jobb, till studier och till jobb utan att våndas. Nu börjar det så sakteliga krypa i mig av att jag inte får jobba. Semestern är slut. Nu ska det ske!

I morgon ska jag bege mig runt till alla barer och pubar med mitt CV. Jag har hittills undvikit dem i förhoppningen att hitta något jag inte gjort tidigare och som (fåfäng anledning, jag vet) inte innebär att man jobbar till sent på natten.

Dessutom ska jag ringa och stressa alla som sagt att de kanske ska återkomma. Jag ska minsann visa dem att de åtminstone får förklara sig innan de nobbar mig. Nu är det allvar!

Jag återkommer.

No tags

Som jag skrivit tidigare är jag alltså jobbsökande här nere på Nya Zeeland. När man pratar med rekryteringsfirmor säger de alla att det är dåliga tider. Och när man tittar på de jobb som utannonseras är det mest jobb som antingen kräver certifikat av olika slag, specialistkunskaper eller så handlar det om långsiktiga managementpositioner.

Men idag sprang jag på ett jobb som verkligen VERKLIGEN kändes bra. Det handlar om något så enkelt som IT Network Support Assistant men det som lockade mig så var fokuset på personlighet och kommunikationsförmåga. De skriver:

You will be involved with everything from start to finish, from small networking stations to multi networking to giving presentations to groups of people of how programmes operate. Full training will be provided to the person with the biggest personality. You must be able to work with people from all different walks of life ageing from youth to senior citizens and be a jovial happy person in general.

De skriver vidare att:

Communication and personality is the key to for this position. Ideally you will have some IT qualifications & knowledge or experience in networking systems together, however full training will be provided for the right person.

Dels tycker jag om att jobba med IT/teknologi/nörderier men det jag främst av allt vill syssla med är att vara länken mellan tekniken och användare. “Communication and personality is the key”. Så vill jag jobba.

Så jag skrev ett brev:

Hello

I am writing you in regards to the position of IT Network Support Assistant as advertised on your site. I believe I am the perfect candidate for this job and I am sure your client will be happy to try me out. I love helping people discover how computers can make their work more effective and being the link between the person and the technology. It is really all about communicating difficult things in an easy manner to make technology less scary. It is a wonderful thing to see, when a user “gets it” and starts to feel confident to explore for them selves.

I find I learn new software very easily and I have helped to set up networks before, although I am no hardware expert. I have experience with the Windows platform as well as OS X and I would be happy to learn to work with Linux, Unix or other platforms as well.

Please consider me for an interview and I will make the choice easy for you.

Best,

Jonas Lundstrom

Nå, vad säger ni? Vad kan jag göra mer? Vad hade ni gjort i min sits?

it · jobb · kommunikation

Idag har jag träffat Chris och hans tre studenter på University of Otago School of Physiotherapy för att kolla mina knän. Efter en frågestund om min medicinska och idrottsliga karriär fick jag klä i mig ett par av deras alldeles för små shorts och lägga mig på en brits. Sen började de slita och dra, knåda och peta för att få någon slags reaktion från mitt håll.

Förutom övningarna på britsen fick jag gå, stå och knäböja framför Chris och hans studenter samtidigt som de kommenterade vad de såg. Efter det bar det iväg till idrottshallen där jag fick jogga, sprinta och även göra Idioten, ni vet den där outhärdliga övningen när man springer fram och tillbaka mellan olika punkter.

Det var en på det hela taget en ganska märklig men spännande upplevelse. Det var märkligt att fyra personer hela tiden pratar om mig, om vad de ser och vad jag har för form på kroppsdelarna. Spännande att få en sådan uppmärksamhet för just mig och mitt problem. På det här sättet upplevde jag att de verkligen var intresserade av att laga mig.

Återigen har jag fått känna av den Nya Zeeländska välkomnande attityden. Och de tyckte absolut att jag skulle försöka få ekonomiskt stöd för min skada eftersom den uppstått på Nya Zeeland och som sådan så täcks den av deras försäkringskassa, ACC. Inte för att de behövde bry sig, men för att de helt enkelt gör det.

Nu ska jag testa att modifiera mitt löpsteg, göra lite övningar och återkomma på fredag. Jag ska banne mig fixa det här så jag kan springa det där förbannade maratonloppet.
/Jonas

knän · löpning · Otago University · träning

Jag är inte, som rubriken antyder, redo att börja spotta ur mig affärsidéer. Men jag vill dela med mig av en erfarenhet jag drog idag.

Ingenstans på jorden har jag stött på trevligare servicepersonal. I varje servicesituation lyckas nya zeeländarna att få kunden att känna sig sedd, uppskattad och välkommen. Oavsett om man står vid kassan på McDonalds, på snabbköpet eller på banken möts man av en genuint intresserad och vänlig person som gärna ställer frågor och vill försöka förstå.

Jag har studerat service på akademisk nivå och jag har läst hyllmeter med litteratur inom ämnet. Således är det min rätt att få uttala mig som om jag, och bara jag, kan det här. Man talar om service som en “competitive edge”. Därför säger jag: Dags att börja exportera service. Jag ska sätta en container kiwis (nya zeeländare) på en båt och skeppa över dem till Europa. Där ska jag sen hyra ut dem som ett alternativ till dyra konsulter som gör undersökningar, skriver rapporter och skickar personalen på konferensresor med yxkastning och powerpoint.

Min styrka av trevliga, säljande och goa servicemedarbetare från undersidan av världen kommer att göra ett bättre jobb än alla otrevliga gittor på ica, överlägsna stereoförsäljare på Siba och världsfrånvänt usla tv-krängare på Audio Video (i Helsingborg, egen erfarenhet). Din Sko är först ut eftersom man redan har erfarenhet av deras produkter här nere:

Nu ska jag bara ta reda på containerfraktkostnaden och sen ge mig ut och fånga dem i deras naturliga habitat. Jag återkommer!

No tags

No tags

Idag har jag anmält mig hos två rekryteringsfirmor och lämnat mitt CV på tre andra ställen. Nu börjar jakten på ett jobb att intensifieras.

På rekryteringsfirma 1, Select, var det fem sidor med rutor och listor att fylla i och de tog en bild på mig. Dessutom bokade de in mig för “clerical assessment” nästa onsdag för att kolla mina office skills. Johanna som redan gjort sitt test beskrev hur det funkar och jag är inte särskilt orolig. De kommer att sätta mig framför en Word- och Excelvariant där man bara får klicka precis rätt för att få bra poäng. Dessutom ska man mata in adresser och siffror på tid. Det ska bli spännande.

På rekryteringsfimra två fyllde jag i en sida, lämnade mitt CV och fick prata med en handläggare. Hon frågade lite vad jag sökte, vad jag kunde och hur mycket jag kunde tänka mig att jobba. Sen, när alla de bitarna var klara så sa hon i stort sett “Ja, jag är rädd att vi inte har några jobb. Alls. Tyvärr.”

Men skam den som ger sig!

Nu ska jag öva fingersättning så att jag kan stila med mina sektreterarskills.

No tags