Det finns vissa jag följer på Twitter som jag också känner vid sidan av nätet. Sen finns det andra som gjort sig förtjänta av att följas i och med att de är intressanta opinionsbildare och/eller presenterar spännande material i form av artiklar, andra bloggar, undersökningar eller helt enkel kul prylar på nätet. Ett exempel på en sådan är Joakim Jardenberg på Mindpark, genom vilkens bloggar och Tweets gjort att jag spenderat fler och fler timmar surfandes runt. Och jag lär mig såklart mycket i och med detta.

Men samtidigt så börjar jag känna en begynnande social stress av alla uppdateringar som kommer hela tiden. Jag är nu närvarande på Twitter,och Jaiku och jag prenumererar på en växande mängd bloggar. Och då har jag ändå bara hållt på aktivt med detta sedan (mitt första blogginlägg) den 2:a december förra året.

Hur tusan gör sådana som Joakim Jardenberg när han kan publicera tre inlägg på den personliga bloggen och två på Mindpark, leverera tjugo inlägg på Twitter, Jaiku, Flickr och samtidigt klara av att hinna läsa nya saker så att han har något att skriva om?

Jag har alltså hållit på en väldigt kort tid och jag förmodar att det finns förhållningssätt till informationsflödet som jag inte lärt mig ännu. Men jag har svårt att se hur man bäst kan vara med utan att samtidigt bli tokig. Eftersom så mycket händer på t ex twitter vill jag ju se vad jag missat sen sist, vilket leder till att jag kommer på mig själv med att sitta och scrolla ikapp. När Google Reader börjar bli full får jag avsätta tid att gå igenom alla inlägg i kronologisk ordning. Och inte blev det bättre av att ha Tweetdeck som likt MSN Messenger (och/eller ICQ, AIM eller Google Talk) plingar till konstant och ber om uppmärksamhet.

Facebook är likadant, där det är en konstant ström av information som passerar förbi. Jag har märkt att det är hur lätt som helst att själv uppdatera på både bloggar, mikrobloggar och andra sociala medier. Det finns behändiga nätverk för detta och har man en lite modernare telefon kan man klara av det utan någon ansträngning. Men skriver man får man räkna med att folk svarar, och hur blir det då med den digitala närvaron? Hur klarar en sådan som min exempelperson Joakim, med en Lifestream såhär diger?

Hur tusan klarar man av att följa tre mikrobloggströmmar samtidigt? Det fanns Twitter, sen kom Jaiku och nu Bloggy. Varför väljer man att skapa ytterligare en som gör samma sak men på svenska? Det här är en ärligt menad fråga och inte en negativ inställning till något nytt. Jag kanske skulle förstå lite bätter om man har som mål att alla ska kunna välja tjänst men ändå koppla ihop sig, såsom man gör med t ex Meebo.

Jag vill hitta ett sunt förhållande till spännande saker på nätet utan att missköta mitt jobb. Är den enda lösningen att börja jobba med detta istället? Och med vad?

Gaaaaahh!!!

Uppdatering: Joakim Jardenberg har skrivit om sin hantering av informationsflödet här och Mymlan beskriver de tre mikrobloggtjänsterna och deras skillnader här.

No tags

3 comments

<< En reflektion om att förmedla kunskap

En ny spelare i stan: Kom och fika! >>